Graviddrömmar

Magen börjar visa sej! Och igår var första gången jag på riktigt kände mej gravid. Vi var nämligen i Stockholm, jag och David. Man blir ju trött i vanliga fall efter en dag på stan, plus att det var grymt varmt igår. Så jag var helt slut efter bara en stund..kunde inte pina på lika fort som vanligt liksom. Konstigt! Man blir liksom förvånad, men det är ju inget konstigt. Är bara inte van. Måste säga att jag mår väldigt bra annars. De första tre månaderna var inte roliga, men efter det har jag känt mej som en prinsessa! Speciellt med den uppbackningen jag får av mannen!! Man skulle vara gravid jämt i det avseendet;)
En knäpp grej är ju vad man drömmer om förlossningen och barnet och så. Ni som redan gått igenom en graviditet kan säkert instämma. Jag brukar drömma de mest konstiga, invecklade och roliga drömmar i vanliga fall, så jag kan inte säga att jag drömmer mer än vanligt, som många säger att man gör. Men innehållet har ändrat lite riktning. Nu handlar det mycket om den kommande förlossningen och om hur barnet ser ut och så vidare. Jag undrar bara varför man inte drömmer om en "normal" förlossning och ett " normalt" barn? Är det ett sätt att bearbeta vad som man tycker är det värsta som kan hända?? I mina drömmar är förlossningen inga problem! Det sker t.ex. genom en maskin på sjukhuset, med en lätt kryssning eller som oftast är bara barnet där en dag och jag har inga minnen av att ha fött det. Men alltid, ja, varje gång är barnet stort! Typ som en ettåring. Wierd? Jag har t.ex. drömt att jag fått min systers tvååring och tänkte inte på att hon redan kunde säga mamma när hon kom till oss. Inatt drömde jag att jag hade kvar magen och sparkarna och så men barnet var redan ute. Och stort var det. Min syster som ska få barn bara några veckor innan mej, hade fått en jättesöt liten flicka som var ett näpet spädbarn, medan jag hade fått en kille på dryga 10 kg med perfekt klippt lugg och dalapage. Där låg dem bredvid varandra på BB och jag kände ingen koppling what so ever till vår stora unge. Hur kunde det vara sån skillnad?? Jag födde ju efter henne.
Jag kan säga att jag blev lättad när jag vaknade! Och det kanske är det som är själva meningen med drömmarna. Man ska inse att verkligheten alltid är bäst ändå. För även om jag får en jobbig förlossning, så kommer vårt barn vara normalstort, rufsigt i håret (om den har ngt) och inte säga: Hej mamma! när den tittar ut!