Att vara gravid!

Jag inser att tiden flyger iväg och jag har knappt skrivit ngt om graviditeten. Tänker mest för min egen del, för att jag ska komma ihåg. Så här kommer lite tankar och upplevelser om den här perioden av mitt liv.
Efter att illamåendet hade lagt sej (ca. vecka 15) har jag mått väldigt bra. Även om jag mitt i den jobbiga perioden sa att det troligen inte blir fler barn om det ska vara såhär, så glömmer man grymt fort hur illa man mådde i början. Nu känns det som att det var en väldigt liten tid ändå. Och fler barn vill jag ju absolut ha!=)
De senaste månaderna har alltså mest varit som vanligt. Eller så känner jag det iaf. David håller nog inte med..men magen har vuxit, sakta till en början, men nu sitter den där och är omöjlig att dölja. Vilket jag tycker om. Är man gravid så är man!
Jag har inte känt mej tung och otymplig ännu, så jag har kunnat jobba som vanligt. Det som är påtagligt är att jag lättare blir trött. Lägger mej gärna en stund när jag kommer hem från jobbet och vilar lite. Har även känt av en punkt i ryggen väldigt mkt, i prinip varje dag. Tror det beror på att jag står/går hela dagarna på jobbet och lyfter mkt. Spänner mej nog på fel sätt. David brukar massera på kvällarna, men det ända som egentligen hjälper är att ligga ner.
Jag är en väldigt känslig människa i vanliga fall, men jag tror att min man skulle hålla med om att jag är om möjligt ännu känsligare nu. Lättare till gråt och påverkas ännu mer om jag inte får mat och sömn. Ett exempel är från igår.
Jag var på årstahallen och handlade lite. Ställde mej i kön. Det var två personer framför mej. Helt plötsligt kommer en stor karl med två paket korv och tränger sej framför mej. Jag blev först chockad men bestämde mej iaf för att säga ngt. Det var ju så medvetet gjort. Så jag sa: Ursäkta, men jag står faktiskt i kön. Mannen brusade direkt upp och svamlade ngt om att han redan hade handlat men glömde korven och att han faktiskt var här före mej. Sen sa han: Går det bra eller? Går det bra eller? lite argt. Jag sa såklart ja, för det kändes som att han skulle hoppa på mej i nästa sekund. Men så fort han vänt sej om kände jag att tårarna började komma. Svalde dem direkt när det var min tur och hejade snällt på kassörskan. I vanliga fall kanske jag hade blivit arg eller irriterad, men nu blev jag verkligen rädd och ledsen. Kände mej så liten.
(Jag har även gråtit floder till Operah och även viss reklam på TV).
Cravings? Allt som är surt och saftigt! Citron, lime, grappo!! Och all slags frukt!

Det häftigaste med att vara gravid är att det faktiskt växer en liten människa inne i mej! Det är helt otroligt när man tänker efter och jag förstår det nog inte fortfarande. Men jag känner det, tydligt och klart! Mini sparkar mkt och nu känner man även när den vänder på sej. På kvällarna när jag lägger mej sparkar den ofta åt två håll samtidigt. Det är lite skum känsla, jag hoppar ibland till. Men mest är det mysigt när den hör av sej och visar att den lever och mår bra därinne. Jag brukar tänka att den kanske känner sej ensam därinne i mörkret, men den tycker nog att det är väldigt mysigt och tryggt.
Nu längtar vi mer än någonsin på att träffa lilla mini. Många frågar om vad jag tror att det är för kön, men jag kan faktiskt inte säga att jag tänker på det så mkt längre. Jag tänker mer på vem det är! Personlighet, utseende och så. Kön spelar ju ingen roll alls. Vilket som är grymt roligt. Men det blir såklart spännande att se om det är en tjej eller kille! Vilket namn man ska välja och så. Trots att vi är stor majoritet tjejer i min familj så tycker jag ändå att det finns fler tjejnamn som är fina. Killnamn är svårare.

Anyway...10 veckor to go. Mer ligger framför. Mer att uppleva. Och framför allt..en ny vardag ligger runt hörnet. Ja, ett helt nytt liv!! Längtar!!